Vad är bra med humanistisk/existentiell gruppterapi, 

enligt forskningen?

 

”Irvin David Yalom är en amerikansk existentiell psykiatriker, och 

professor emeritus i psykiatri på Stanford Universitet, så väl som en

författare av både skönlitteratur som facklitteratur.” (Från hans egen

hemsida www.yalom.com). Yalom har skrivit den existentiella grupp-

terapins bibel. “The Theory and Practice of Group Psychotherapy”.

 

Det Irvin Yaloms forskning visar är att existentiell gruppterapi kan ge människor följande:

• Altruism/oegennytta: Gruppdeltagarna kan visa sina styrkor och hjälpa andra i gruppen, vilket kan stärka deras självkänsla och självförtroende. 
• Katarsis: Att dela sina känslor och erfarenheter med en grupp av människor kan frigöra smärta, skuld och stress. 
• Den korrigerande återupplevelsen av urpsrungsfamiljen: Terapi gruppen är mycket lik en familj på flera sätt. I gruppen får varje medlem möjlighet att utforska hur barndoms upplevelser bidragit till personlighet och beteenden. Gruppmedlemen kan också få erfarenheten av helt nytt och sundare mänskligt bemötande än den kan ha upplevt i sin ursprungliga grupp, familjen. Samt lära sig hur de egna beteendena landar hos verkliga andra människor, här och nu i gruppen.
• Utveklingen av socialiserings tekniker: Gruppens realitet gör den till en fantastisk plats för att prova och öva nya beteenden. Miljön är trygg och stödjande, och tillåter deltagarna att experimentera med nya beteenden och sätt att uttrycka sig utan att vara rädda för att misslyckas.
• Existentiella faktorer: Att arbeta med sig själv i en grupp erbjuder både stöd och ledning, men hjälper deltagarna också förstå att det är de själva som är ansvariga för sina liv, handlingar och val. 
• Gruppens sammanhållning: Eftersom gruppen är enad och deltagna har ett gemensamt mål, upplever de en känsla av tillhörighet och acceptans. 
• Förmedla information: Gruppdeltagarna kan hjälpa varandra genom att dela information. Ofta information om sig själva och sina erfarenheter. 
• Imitera beteenden: Individer kan modellera beteenden genom observationer av andra medlemmar i gruppen eller terapeutens beteenden. 
• Inge hopp: Gruppen består av människor som befinner sig på olika platser i sin utveckling. Att se människor som klarar att hantera sig eller är i tillfrisknande ger hopp till dem som är i början av sin process. 
• Interpersonellt lärande: Genom att interagera med andra människor och få feedback/återkoppling från gruppen och terapeuten, kan medlemmarna uppnå större förståelse av sig själva.
• Universalitet: Att vara del av en grupp av människor som har liknande erfarenheter hjälper människor att se att det de går igenom är universiellt och att de är inte ensamma.